Modtagertale ved Margarete Brodén

 

Jag vill uttrycka mitt varmt kända tack till fonden ”En god start i livet” för denna Nyårsgåva som kom helt oväntat och lyste upp som en överraskning i vintermörkret.

Förutom själva gåvan gläder det mig speciellt, att området för tidig utveckling och tidig intervention, ett fält där jag arbetat både kliniskt och forskningsmässigt i hela mitt professionella liv, uppmärksammas. Området för spädbarnspsykologi är ett förhållandevis nytt område både teoretiskt och kliniskt och en tvärvetenskaplig disciplin som bara har cirka 35 år på nacken. Därför är många av oss som arbetar inom fältet pionjärer i att utveckla och föra ut kunskapen. 

Just nu befinner vi oss i en otroligt spännande utvecklingsperiod inom detta fält, då kunskapen från olika forskningsområden strålar samman och visar på den stora betydelse som det tidiga känslomässiga samspelet har för barnets utveckling på alla plan:

• Modern utvecklingspsykologi har ökat kunskapen om spädbarnets kompetens genom användning av förfinade metoder och modern teknologi.
• Anknytningsteorin har haft stor betydelse för kunskapsutvecklingen genom att utveckla bedömningsinstrument som gjort det möjligt att studera utvecklingen av barnets anknytningsmönster över tid. Man har funnit att barns anknytningsmönster är relativt stabila under uppväxten.
• Modern neurobiologi har genom skanningstekniker fått möjlighet att beskriva hjärnans tidiga utveckling och beroende av affekter. Upptäckten av spegelneuroner har givit avgörande insikter i att förstå barnets förmåga till medfödd intersubjektivitet.
• Affektteori har kunnat beskriva den stora betydelsen av att barnets tidiga affekter regleras.
• Stressforskning har givit bidrag genom att belysa hur den unga hjärnan påverkas av stress både intrauterint och under spädbarnsåret.
• Adoptionsforskning har bidragit genom att studera barn anpassning efter adoption. Man har funnit att förälderns sensitivitet och trygga egna anknytning är avgörande faktorer för barnets utveckling.
• Dynamisk- och kognitiv psykologi har bidragit genom att utveckla metoder för tidig intervention på samspelsnivå.

Ovanstående visar att begrepp som trygg bas, spegling, närhet, holding, samspel, dialog, det intersubjektiva betydelse-rummet är de avgörande faktorerna för barnets tidiga utveckling av sig själv och sina relationer till andra. Relationen mellan föräldrar och barn är således avgörande för barnets utveckling.

-

Det man är enig om är, att barnets personlighet och relationsmönster grundläggs under de första åren, där förmågan till empati och anknytning utvecklas i samspelet mellan föräldrar och barn.

Föräldrarnas anknytning till barnet börjar redan under graviditeten och den har stor betydelse för föräldrarnas sensitivitet och öppenhet för att ta emot barnet efter födelsen. Psykiska störningar hos barnet uppstår i familjer där föräldrarnas omsorg och inlevelseförmåga i barnets behov brister. Tecknen på störning är till en början subtila och därför lätta att överse och bagatellisera. Det är därför av stor vikt att man inom området för förebyggande hälsovård har kompetens att upptäcka tidiga tecken på hinder och brist i barnets känslomässiga utveckling.

För att  denna kunskap  ska spridas och blir självklar bas-kompetens är det viktigt att säkerställa resurser, då området  lätt prioriteras bort i tider med ekonomisk åtstramning just för at symtomen oftast varken är påfallande eller dramatiska.

Lika viktigt är det att samhället har resurser till tidig intervention och behandling.  Möjligheter för spädbarnsfamiljer att få hjälp bör finnas som en stabil funktion (dvs inte tidsbegränsade projekt) i varje sjukvårdområde. Dessa mål är vi fortfarande långt ifrån att ha uppnått, men kunskapsutvecklingen uppmuntrar oss nu att fortsätta att driva på processen.

Tidig insats kan spara både mycket mänskligt lidande och pengar som skulle krävas för behandling senare i livet.

Tack igen till fonden ”En god start i livet” för att ni valt att sätta stråkastarljuset på detta fält.

 

 

Pristale af Projektleder Lene Sørensen

 

Først et rigtig stort tillykke med prisen - du har om nogen bidraget til en god start i livet.

Jeg har tænkt over, om du mon ikke er den psykolog fra Sverige, som er bedst kendt i Danmark.

Du har i næsten 20 år betydet rigtig meget for sundhedsplejen gennem din bog ”Mor og barn i Ingenmandsland”. Der er vist ikke en sundhedsplejerske med respekt for sig selv, som ikke kender dig og utallige mor/ barn institutioner er inspireret af dit arbejde og forskning.

Medarbejdere fra det danske land har gennem mange år valfartet til Victoriagården i Malmø – og jeg tror at ventelisten er længere end til Operaen.

Viktoriagården er også en perle af en familieinstitution.

I dine bøger beskriver du i et letforståeligt sprog normaludviklingen og når det går skævt og dine bøger er meget anvendelige i praksis.

I min tidligere ansættelse i en familierådgivning holdt du ofte oplæg for en stor tværfaglig gruppe med pædagoger, psykologer, sundhedsplejersker og socialrådgivere i forsøg på at etablere et fælles fagligt fundament. Det var en stor styrke, når vi mødte familierne i forskellige sammenhænge.

Du kom eksempelvis også indirekte til at understøtte vores meget populære ugentlige åbne søvnrådgivnings gruppe, som vi havde igennem 7 år.

Når børn ikke sover om natten efterlader det desperate - ofte ambivalente forældre og søvnproblemer kan medføre en følelse af ikke at slå til i forældrerollen.

Vi fik kontakt med mange meget forskellige familier – men fælles for dem var, at de havde svært ved at læse barnets behov og støtte dets selvregulering.

Der var hele spektret af familier:

• de som var usikre og syntes, at det var synd at lægge barnet til at sove.
• de som gjorde en masse, men som kom til at gøre noget, der var skidt, idet barnet blev overstimuleret.
• familier i krise – og mødre med efterfødselsreaktioner eller svære psykosociale vanskeligheder.

Det var typisk forældre med børn på knap et år – som henvendte sig.

Når det udelukkende drejede sig om søvn- vanskeligheder var rådene enkle - at etablere forudsigelighed, drosle barnet ned i god tid og skærme barnet for stimuli og korte putteritualer.

Forældre har ofte brug for støtte til at ændre adfærd i takt med barnets alder, og det gælder også under opvågninger om natten. Forældre kan have brug for støtte til at skærpe opmærksomheden på, hvad det er barnet egentlig har brug for. I stedet for at reagere, som om barnet stadig er spæd og tilbyde mad. At legalisere at det er OK at reducere servicen og lukke ”cafeteriet”om natten.

Jeg har utallige taknemmelige forældre i min erindring som via en relativ lille indsats inspireret af dig er vokset i forældrerollen i løbet af få dage. Det var tydeligt at aflæse i hele deres attitude, når de kom ind ad døren.

Du er en fantastisk levende formidler – jeg kan til enhver tid huske og genkalde mig dine eksempler, hvor du imiterer morens kommunikation med spædbarnet, og hvordan spædbarnet responderer. Mødet gennem øjnene, mimik, sprog, toneleje og ikke mindst pauser.

Sidst - men ikke mindst har du om nogen understreget vigtigheden af formidling.

Du har ofte sagt: ”Vi har som socialarbejdere et stort ansvar overfor politikere med hensyn til at beskrive praksiserfaringer. Vi skal formulere, hvad der er vigtigt og indtage en offensiv holdning, beskrive hvad vi laver - det behøver ikke være avanceret.”

 

Du har om nogen fortjent prisen – et stort til lykke.

Projektleder Lene Sørensen.